lillasysterliten

Jag konstaterar att mamma kör bra bil. jävligt bra. Satt i 1½ timme i mina egna tankar, utan att ens tänka på vad som hände runt omkring. Har nog aldrig hänt förut.

Det är kaos just nu. Funderar på varför jag är som jag är. Trevlig, men svår. Otroligt svår. Har kommit fram till att jag i högstadiet var med i 'det populära gänget', fast särskilt populär var jag aldrig. Skulle nästan kunna säga att jag inte var omtyckt alls. Konstigt med tanke på hur perfekt jag försökte vara. Plugga för bra betyg, men ändå vara medel för att inte sticka ut. Säga vad jag tyckte, men inte för annorlunda andras åsikter. Fjäska för lärare, men inte så mycket att jag blev särbehandlad. Det gjorde snarare att folk pratade ännu mer bakom min rygg.. Tror det gjorde att jag var väldigt tillbakadragen i gymnasiet. Ville liksom inte vara med i något gäng, helst inte umgås med många samtidigt för då tappade jag kontrollen.. Lika är jag nu, att tappa kontroll vore lika med att gå under.
Social, ja. Men på mina villkor. Tycker inte om att släppa in folk, och om jag gör det är jag ändå väldigt skeptisk till det. Litar på människor alldeles för mycket, godtrogen. Sen kan jag vara precis tvärtom, tror inte på vad folk säger till mig. Varför skulle jag? Att bli sviken får inte hända igen, det gjorde för ont, så ont att jag knappt orkade andas mig igenom det. Måste fundera mera...


Tanken var att detta inte skulle bli publicerat.. Det skiter jag i nu.. Jag står för att jag är den jag är, trevlig men svår... Iaf för er som inte känner mig..