lillasysterliten

Efter ett par veckors tandvärk, öronont och stor körtel i halsen gav jag upp. Åkte till tandläkarn i Svenljunga för att få hjälp med visdomstanden. Trodde jag. Spolning och 690kr fattigare gick jag därifrån med tårar i ögonen för jag hade så förbannat ont. Fick stanna till på mammas jobb på hemvägen för att ta värktabletter men det hjälpte föga.
Väl hemma sov Mille gott och mannen stack tillbaka till jobbet. Tog ett par värkisar till och sen började det faktiskt kännas bättre. Somnade gott men vaknade vid 6 tiden imorse av att det gjorde sådär förbannat ont igen. Tänkte jag skulle orka till åtta tiden då läkarstation öppnade men hann inte riktigt så långt. Mille tog ett snubbelkryptag och landade på mun och snok. Massvis med blod och en orolig mamma. Ringde tandläkarn igen fast i stan, och fick akuttid på en gång. Ringa försäkringsbolaget.
Nu är vi precis hemkomna, tänderna var okej, tandköttet mindre bra och läppen hade spruckit på insidan. Inget dom gör nåt åt så det är bara att lyda rådet "ge honom ingen apelsin, det svider".

Ska passa på att ringa lite till för att ordna det där sista som lägenhetsboende. Tråkigt. Känns inte osm jag gör annat än sitter i telefon på dagarna numera. Om en vecka (förhoppningsvis) sitter vi i TRÄDGÅRDEN jag och Mille på dagens timmar och leker och sparkar boll.. När mannen kommer hem ska jag laga mat som vi kan äta UTE. Sen när Mille lagt sig ska jag och mannen fortsätta vara UTE och njuta av att slippa vara instängd i en lägenhet på 28 grader eller nåt...

Bästa Nettan och Mille